Skip to main content

Full text of "Årsberättelse 1937, Etnografiska avdelningen, Göteborgs museum"

See other formats


ETNOGRAFISKA AVDELNINGEN 


BERÄTTELSE FÖR ÅR 1937 

Ekonomi: 

Inkomster: 

Till samlingarnas ökande 1.500: — 

» » » likvid för försald bok 10: — 

» » konservering 500: — 

» bokbindning 900: — 

» institutionens omkostnader 1.800: — 

» extra arbetshjälp 1.600: — 

» » » överskridande 0.50 

» resekostnader 250: — 

» extra skåpanslag 2.000: — 

Gåvomedel G. 956: — 

» saldo från 1936 2.616:45 

Insatt på gåvomedelskontot för försålt bildmaterial 9: — 

Summa kronor 18.141:95 


U t g i f t e r: 

Till samlingarnas ökande 1.497:89 

» » » saldo till 1938 12:11 

» » konservering 499:59 

» » » underskridande 0:41 

» bokbindning 900: — 

» institutionens omkostnader 1.799:59 

» » » underskridande 0:41 

» extra arbetshjälp 1.600:50 

» resekostnader 250: — 

» extra skåpanslag 2.000: — 

Gåvomedel 9.081:84 

» saldo till 1938 499:61 

Summa kronor 18.141:95 


Digitized by ooQle 



ETNOGRAFISKA AVDELNINGEN 


61 


Gåvor: 

Kontant: 

Genom Fil. dr. O. Arrhenius 500: — ; Konsul Alb. Billner 3000: — ; Grosshand- 
lare Robert Dickson 250: — ; Direktör Elof Hansson 200: — ; A. -B. Ferd. Lundquist 
& C:o 100: — ; Bankdirektör A. E. S. Noréen 100: — ; Direktör H. Nyman 100: — ; 
Köpman Th. Odqvist 631: — ; Disponent O. Chr. Olsen 200: — ; Generalkonsul G. 
Sandström 100: — ; Direktör G. Werner 775: — ; samt Kungl. och Hvitfeldtska 
Stipendieinrättningen 1000: — ; Summa kontanta gåvor 6.956 : — . 

In natur a: 

För de gåvor av föremål till samlingarna som under 1937 kommit avdelningen 
tillhanda får jag hänvisa till följande redogörelse. Jag ber då att i anslutning till 
ovanstående kassarapport och efterföljande berättelse här få uttala mitt vörd- 
samma tack till samtliga givare, vilka genom sina gåvor visat sig vilja stödja och 
gagna det vid etnografiska museet bedrivna arbetet. 


Nyförvärv: 

Nord- och Centralamerika. 

Genom tvenne samlingar, som vi erhållit från Mr. Oliver La Farge har denne 
avslutat sitt uppdrag att inköpa textilier och korgarbeten från stammar i syd- 
västra Nordamerika till avdelningen. Den ena samlingen (37.6. 1 — 6) omfattar 
dels en Navajo-vävnad, en s. k. »revival rug» förfärdigad i Black Mountain-di- 
striktet i Navajo-indianemas reservation, dels fem korgar från stammarna White 
Mountain Apache, San Carlos Apache och Havasupai. Samtliga dessa korgar- 
beten (37.6. 2 — 6) förvärvades av Mr. La Farge av en Hopi-indiansk handlande i 
Arizona. Hopi-indianema köpa korgar som dessa från andra stammar för att 
pryda sina hus med. Till tekniken äro dessa korgarbeten dels »coiled» dels 
»twined ». 

Den andra och sista samlingen från Mr. La Farge (37.29. 1 — 4) omfattade 
endast korgarbeten från Pima och Papago i »coiled» teknik. 

Efter redovisning återbetalade Mr. La Farge i början av 1938 kr. 24.48, som 
återstod av de medel vilka tidigare ställts till hans förfogande för inköp av kor- 
gar och textilier. Jag begagnar här tillfället att tacka Mr. La Farge för de inköp 
han gjort för avdelningen. 

Från Mexico föreligger för året en vetenskapligt intressant gåva bestående 
av en samling frön av »Piule» (Ipomaea sidaefolia Choisy), vilka genom amanuens 
Wassén överlämnats av Dr. P. B. Reko, Tacubaya, D. F. »Piule», som också 
går under infödingsnamnet »ololiuqui» är en slingerväxt med vackert gröna, hjärt- 
formiga blad. Av fröna bereda indianerna en dryck som lär ha en narkotiserande 
verkan. Av det material, som tillställdes museet och som Dr. Reko förvärvat i 
Oaxaca, kunde en del översändas till farmakologen professor C. G. Santesson i 
Stockholm, som underkastat materialet en vetenskaplig undersökning (se littera- 
turförteckningen) . 


Digitized by 


Google 



62 


ETNOGRAFISKA AVDELNINGEN 



Fig. 1. Krigslans (37.27.19) 
och käppklubba, ett ceremoni - 
vapen för äldre mån (37.17.20), 
båda föremålen från serénto- 
indianema, Brasilien. Den 
förra år 2:15 den senare 1:10. 


Sydamerika. 

Det största etnografiska nyförvärvet från Syd- 
amerika under 1937 utgöres av en samling som den 
för tidigare insamlingsverksamhet för museet väl- 
kände tyskbrasilianske forskaren Curt Nimuendaju 
inköpt under en expedition till serénte och apinayé, 
tvenne stammar kulturellt och språkligt tillhörande 
de 8. k. gé i Brasilien. Samlingen från serénte (37.27. 
1 — 153), vilka nu bebo åtta små byar på båda si- 
dor om Tocantins i staten Goyaz, omfattar vapen 
för jakt och krigsbruk, korgar, eldfläktar, häng- 
mattor, kärl av olika slag, sländor, kalebasser, 
musikinstrument, prydnader m. m. (fig. 1 — 3). 
Denna samling är av stor betydelse för museet, då 
stammen förut ej var representerad i samlingarna, 
och som framgår av det följande är det snart helt 
uteslutet att kunna samla etnografiskt material hos 
dem. Föremålen från apinayé (37.27. 154 — 173), 
vilka bo ungefär i vinkeln mellan Tocantins och 
Araguaya före dessa floders sammanflöde, utgöras 
av de prydnader som bäras under första och senare 
delen av första fasen av krigarinvigningsfesten och 
komplettera den stora samling från denna stam, som 
museet förvärvade genom samme forskare år 1931. 

Curt Nimuendaju, insamlaren av dessa föremål 
besökte 1934 Göteborg för att studera sitt här 
sammanförda material och litteraturen om Brasiliens 
indianer i avdelningens specialbibliotek. På grund 
av vissa ekonomiska förmåner, som jag då kunde 
utverka åt honom, lovade oss Nimuendaju en etno- 
grafisk samling, fastän han på grund av mellan- 
kommande hinder ej blivit i tillfälle att förrän 1937 
infria sitt löfte. 

Nimuendajus samlingar — arkeologiska såväl 
som etnografiska — ha alltid varit åtföljda av ka- 
taloger gjorda med en minutiös noggrannhet och 
dessutom ofta av ett förträffligt kartmaterial, vil- 
ket allt genom mängden av sakliga och korrekta 
uppgifter varit de vid avdelningen arbetande specia- 
listerna till ovärderlig nytta och säkerligen kommer 
att så förbliva. Ej heller denna gång har Nimuen- 
daju svikit sin vana att höja samlingens värde ge- 
nom en vetenskaplig detaljerad katalog. I samband 
med översändandet av samlingen har Nimuendaju 
brevledes skildrat tillståndet hos de stamrester, som 


Digitized by 


Google 



ETNOGRAFISKA AVDELNINGEN 


63 


han nu gjort samlingen hos, och då det synes mig att det som i de breven säges 
om de i sjukdom, nöd och materiellt elände levande indianerna är värt att i utdrag 
även komma till en vidare krets kännedom har jag i denna årsberättelse velat in- 
rymma följande av amanuensen Henry Wassén ur Nimuendajus korrespondens 



Fig. 2. överst en klarinett med resonanskalebass (37.27.103) nedtill en dubbelklarinett (37.27.105). 
Båda från serénteindianema, Brasilien. 1:2. 



Fig. 3. Korgar flätade av barity-blad (37.27.30 och 31). Båda från serénteindianema, Brasilien. 1:4. 


och originalkataloger gjorda sammanställning om de två stammarna serénte 
och apinayé: 

»Nimuendaju besökte första gången serénte 1930. Stammen räknade då c:a 500 med- 
lemmar. 1937 hade antalet nedgått till 300, alltså en ansenlig minskning på sju år. Förr 
var stammen relativt ansenlig till sin numerär. Nimuendaju anför efter olika källor en del 


Digitized by {jOOQie 



64 


ETNOGRAFISKA AVDELNINGEN 


siffror, som äv en belysa den gradvisa minskningen: 1824 räknades 4000 serénte, 1852 endast 
2100. I början på 1900-talet hade antalet nedgått till 1360. 

Enligt Nimuendaju tillhöra serénte ursprungligen savånte från vilkas språk deras eget 
endast företer en dialektisk skillnad. Under kolonisationstiden finna vi stammarna som plund- 
rande band. 1824 gjordes ett misslyckat försök att få dem bosatta i Aldea Graciösa. Vid 
mitten av 1800-talet hade savånte dragit sig väster om Araguaya och serénte inställde fient- 
ligheterna mot de vita. En mission Thereza Christina (Piabanha) grundades hos dem 1841. 
Sedan början av vårt århund rande är deras kultur stadd i starkt sönderfall. 

Nimuendaju hade väntat sig att trots den numerära nedgången dock kunna göra goda 
samlingar hos stammen, mtm han blev helt besviken. ’Tre boplatser som funnits 1930 voro 
nu borta, överallt härjade kopporna. Det värsta var dock den avskyvärda halvcivilisation 
som de överlevande hemfallit åt med ett medvetet avståndstagande från all tradition och 
gammal sed. Överallt fick jag höra: 'Vi ha nu blivit kristna (= civiliserade)’. Detta sades 
varken med stolthet eller beklagande, utan ungefär som om de konstaterat, att det regnat och 
de blivit våta. Smuts, sjukdom, hunger och nöd voro överallt de omedelbara följderna. — 
Flertalet av dessa indianer ha slutat att så, och de fiska och jaga ej längre, det sista delvis 
beroende på att viltet faktiskt nästan utrotats. De vagabondera veckotals och tigga i det 
lilla Piabanha och hos de närboende kristna. De saknas aldrig vid någon av de talrika hel- 
gonfesterna hos dessa kristna. De föregiva att söka arbete, men om man föreslår dem något 
dylikt, komma de med de mest vansinniga lönefordringar. — Idealet att vara lika kloka och 
raffinerade som de »kristna * ha de sannerligen för länge sedan uppnått.’ 

Man kan fråga sig huru det överhuvudtaget var möjligt att göra några samlingar hos 
detta folk efter att ha läst utdraget ur Nimuendajus brev. Förklaringen ligger i att se- 
rénte bo spridda i byar över ett stort område, där Nimuendaju fick pröva sig fram till ett 
ställe, där det ännu fanns något att göra fö* en fältforskare. Han besökte först Aldea do Bo- 
queråo. ’En grupp i trasor klädda och med alla möjliga sjukdomar behäftade indianer mot- 
togo mig i en till hälften nerfallen hydda, där två smittkoppsjuka lågo. Hövdingen Caetano 
kom mödosamt vacklande stödd på en käpp, då hans fötter, liksom hela kroppen, voro täckta 
av koppor. — Då han för att hälsa på brasilianskt vis omfamnade mig, fick jag spår därav 
på min arm. Här var ingen plats för studier. Jag köpte en slaktoxe åt det hungrande säll- 
skapet och begav mig därifrån.’ 

Nimuendaju hade sänt en förfrågan, om han fick komma till byn Porteira, därhän bott 
1930. Svaret blev nekande, ty nästan alla indianerna lågo där i smittkoppor. Från den lilla 
byn Providencia på västsidan av Tocantins kom ett gynnsammare svar. Hövdingen Brue 
kom till honom och berättade att epidemien var över i hans by. Nimuendaju följde med 
hövdingen dit och stannade i Providencia från den 2 april till den 31 maj. 

Den nyssnämnde Brue hade Nimuendaju träffat redan 1930. Nu skildrar han honom på 
följande sätt: ’Brué talar portugisiska och är etsad av civilisationens alla syror. Men i grun- 
den har han dock förblivit indian, övertygad om förträffligheten hos sin ras och dennas gamla 
kultur. Om han kunde och fann någon villig att hjälpa sig, skulle han, åtminstone inom den 
krets där han har något att säga till om, låta det gamla bestå. Grunden till denna konser- 
vativa inställning ligger i hans djupt religiösa karaktär: fjärrskådare och drömmare, lär- 
junge till morgonstjärnan med en skuggsjäl som redan två gånger kämpat sig fram till him- 
len. Jag har honom att tacka för ungefär 80% av vad jag ännu kunde lära där.’ 

Nimuendaju berättar vådan», att det efter hans ankomst samlades 80 å 90 serénte i byn. 
Hälften av* denna skara ville uteslutande draga nytta av honom genom att på ett bekvämt 
sätt få vara med och fylla magarna med de livsmedel som han bestod. Den andra hälften 
hade samma begär, men som Nimuendaju skriver ’hos dem vaknade åter det forna serénte- 
blodet, och de blcvo åter vänner av de gamla ceremonierna. De kastade av sig sina trasor, 
målade sig och sprungo på kapp med stockstafett, och t. o. m. kvinnorna togo del häri. Iv- 
rigast bland flickorna voro två, som uppfostrats i dominikanerklostret i Conce^åo do Ara- 
guaya, och varav den ena egentligen skulle ha blivit nunna.’ 

Att det ej var billigt att hålla denna indianskara samlad under lång tid fick Nimuendaju 
erfara. Han måste hos de kringboende kolonisterna i den mån det var möjligt köpa slaktdjur 


Digitized by UiOOQie 



ETNOGRAFISKA AVDELNINGEN 


65 


samt ständigt skaffa säckar med mandiokamjöl för den hungriga skaran. Inbegripet för- 
värvet av föremålen belöpte sig hans kostnader härför till 400 dollars. ’Men\ säger Nimuen- 
daju, *det har dock lyckats mig att i sista minuten någorlunda dokumentera det viktigaste 
av den gamla kulturen. Visserligen äro en del föremål ny framställda på min begäran men ett 
förfalskningsförfarande föreligger ej, då jag sedan 1930 väl visste vad de hade och huru före- 
målen sågo ut, då de ännu voro i bruk.* 

I korrespondensen från Nimuendaju ingår även ett flertal detaljerade upplysningar om 
stammens sociala organisation, uppdelning i ålderklasser o. d. allt av stort värde för vår ka- 
talog, enär i samlingen ingå föremål som t. ex. gördlar och prydnader, vilka endast bäras vid 
alldeles specifika tillfällen. 

En inblick i stammens religion få vi genom Nimuendajus skildring av en mycket bety- 
dande religiös fest — den stora fastan — vilken serénte fira om torka hotar att förstöra deras 
skörd, vilket skulle betyda hungerkatastrof. Vid denna ceremoni eller följd av ceremonier 
samlas hela stammen i en by och en särskild festplats iordningställes där. Församlingen upp- 
delas i två grupper, vilka fasta i tur och ordning under tre veckor med dagligt sjungande på 
festplatsen. Härtill kommer en grupp av åldringar som endast behöva fasta i fem dagar. 
Under fastan sova indianerna så litet som möjligt. De få morgon och afton helt litet vatten 
varmed de skölja munnen och dricka något. Födan består endast av kakor gjorda av man- 
diokamjöl. Under hela tiden tvätta de sig ej och äro till slut alldeles förbrända av solen, magra 
och smutsiga. De få till sist hallucinationer. 

Vid slutet av fastan reses en c:a 10 m. hög mast, som alla försöka omfamna eller åtmin- 
stone lägga sin hand på. Tre medicinmän som äro lärjungar till Venus, Mars och Jupiter bjuda 
kring vatten i kalebasskålar. Till slut klättrar någon i församlingen uppför masten ända till 
toppen och mottager där uppenbarelser från de döda anförvanternas själar. Från toppen av 
masten återvänder hans själ till marken förvandlad till en fjäder, ett torrt blad eller ett frö. 
En av festledama samlar upp det föremål som representerar själen (t. ex. en fjäder) och 
lägger det i en kalebasskål täckt av en annan. Därefter visas föremålet för alla. Budskapet 
från solen, som kommit till den som klättrat upp i masten genom förmedling av en stjärna, 
tolkas följande dag för folket. 

Det tidigare nämnda bruket att springa på kapp med en stor tung stock på axlama före- 
kommer ej blott hos serénte utan är brukligt bland gé-folken Hos canellaindianema är det en 
fullkomlig sport och hos apinayé är det nästan lika vanligt. Det är hos apinayé liksom hos 
de andra stammarna blott ett inslag i festerna och ej något specifikt mannaprov som nybyg- 
garna tro. »Stafetterna» i dessa originella tävlingar bestå hos apinayé av c:a 1 m. långa och 
1/2 m. tjocka cylinderformade stycken av buritypalmen, något tillhuggna vid ändarna så att 
man kan fatta om dem. De tillverkas ofta flera kilometer från byn. Löparna samlas vid 
startplatsen mot eftermiddagen och det gäller nu för de två tävlande klanerna att först nå 
målet på byplatsen. Löparna som på grund av stockens tyngd i regel ej orka mer än 100 m. 
entusiasmeras till att göra sitt bästa av en åtföljande skara av by invånare som följa loppet. 
Den klan vars representant först kastar från sig stafetten på byplatsen har vunnit. Hos se- 
rénte kunna vid stora fester stundom så stora och tunga stockar komma till användning att 
det måste vara två män för att orka med dem. För att förhindra överansträngning drickes 
en dekokt av en buske, genipapinho. 

Hos apinayé, vilka Nimuendaju besökte efter serénte fann han betydligt bättre hygi- 
eniska förhållanden. Av denna stam, som 1824 räknade över 4000 medlemmar fördelade 
på fyra byar voro vid Nimuendajus besök 1931 endast 150 kvar. Nu 1937 var antalet 140 
och de bodde fördelade på två byar, och glädjande nog hade smittkopporna denna gång ej 
så mycket reducerat stammen.» 

Curt Nimuendaju har sedan 1935 understötts av Institute of Social Sciences 
of the University of California, varigenom han kunnat koncentrera sig på studiet 
av de tre gé-stammarna ramko’kamekra (canella), serénte och apinayé. Det är ett 
glädjande faktum att vårt etnografiska museum genom rikhaltiga samlingar från 


Digitized by 


Google 



66 


ETNOGRAFISKA AVDELNINGEN 


dessa stammar i tid kunnat försäkra sig om ett material, som det numera på intet 
vis torde vara möjligt att förvärva. 

Övriga etnografiska förvärv från Sydamerika under 1937 äro helt få. I en 
samling (37.11. 1 — 28) som skänkts till museet av herr Otto v. Friesen, Junin de 
los Andes, Terr. Neuquen, Argentina, och övervägande bestående av arkeologiskt 
funna pilspetsar o. d. ingå även en del etnografiska föremål från araukaner såsom 



Fig. 4. Arkeologisk samling koppar- och guldföremål från La Tolita. Esmeraldas, Ecuador (37.30. 

1 — 79). nat. storl. 


ett vävt bälte, (37.11.21), sadeltäcke (37.11.24) och en bola med tre tyngder 
(37.11.26). 

Från bolivianska Chaco har missionär John Arnott genom amanuensen Rydén 
till avdelningen överlämnat åtta föremål (37.4. 1 — 8) från tapiete och chiriguano 
vid Rio Parapiti bl. a. visselpipor, amuletter samt slungor. 

Från samme missionär kommer en gåva bestående av tvenne masker i gips 
(37.10. 1 — 2) av matacoindianer, Argentina. De båda maskerna äro kopior efter 
originalmaskerna som befinna sig i museet i Buenos Aires. 


Digitized by oooie 


ETNOGRAFISKA AVDELNINGEN 


67 


Bland de etnografiska förvärven återstår så endast att nämna en s. k. tsantsa 
(37.18.1) eller krympt människohuvud förvärvat av konsul Hans Elliot i Popayan, 
Colombia, och enligt uppgift från Ecuador. 

Bland de arkeologiska nyförvärven från Sydamerika märkes särskilt en sam- 
ling smärre prydnadsföremål och bruksartiklar av koppar och guldlegering från 
La Tolita, Esmeraldas, Ecuador. Samlingen (37.30. 1 — 79) är en gåva av ingeniör 
Paul Bergsoe, Köpenhamn, genom amanuensen Rydén. Huvuddelen av ing. 
Bergsoes samling, som är mycket betydande, finnes i Köpenhamn. På grundval 
av det samlade materialet har ing. Bergsoe, som är en metallurgisk expert, i tvenne 
avhandlingar »The Metallurgy and Technology of Gold and Platinum among the 
Pre-Columbian Indians», Köpenhamn 1937, och »The Gilding Process and the 
Metallurgy of Copper and Lead among the pre-Columbian Indians», Köpenhamn 




Fig. 5. Arkeologisk stenstatyett (37.22.1) Fig. 6. Arkeologiskt lerkärl med djuromament 

från Sevilla, Colombia. 1:2. (37.32.2) från Armenia, Colombia. 1:3. 

1938, kunnat påvisa huru högt den förkolumbiska kännedomen om metaller stod 
i detta kulturområde, och det är givetvis mycket glädjande att även Göteborgs 
Museum fått del av dessa fynd (fig. 4). För att belysa huru högt den indianska 
yrkesskickligheten vid behandling av metaller stått i detta område kan nämnas, 
att de föremål som synas i fig. 4 äro gjorda av en legering av guld, platina, silver 
och koppar. Trots att denna legering är hård och svårsmält ha indianerna kunnat 
framställa ytterst små pärlor i filigran, varvid man använt sig av svetsning (ej 
lödning) för att fästa samman de olika delarna. Bl. a. bevisas härav att dessa 
indianer kunde smälta platina, vilket man i Europa på grund av platinans höga 
smältpunkt, 1770° C., först lyckats med betydligt senare. 

Tvenne utlandssvenskar, hrr Georg Lindahl och Gunnar Haard i Cali ha ge- 
nom amanuensen Wassén som gåva överlämnat en del arkeologiska föremål från 
det västliga kulturområdet i Colombia. Från den förre erhöll sålunda museet 
en stenfigur (37.22.1) från Sevilla i departementet Valle del Cauca. Figuren — 
tyvärr något skadad — föreställer en människa och ger prov på en typisk enkel 
framställningskonst (fig. 5). 


Digitized by c^ooQie 



68 


ETNOGRAFISKA AVDELNINGEN 


Den av herr Gunnar Haard överlämnade gåvan kommer från Armenia i de- 
partementet Caldas och omfattar utom en lerskål (37.32.1) det vackra zoomorfa 
kärlet (37.32.2) som vi se i fig. 6 samt skelettmaterial (37.32.3 a — k). 

Slutligen ha ingeniör och fru G. Weman, Göteborg, överlämnat en samling 
lerkärlsfragment (37.15. 1 — 8) från departementet La Candelaria, prov. Salta, 
Argentina. 


0 c e a n i e n. 

Under 1937 har museets samlingar från denna del av världen utökats med 
några smärre nyförvärv dels från Stilla Havets vitt spridda övärld (37.1.1, 37.16.1 
och 37.28.12 — 44) dels från Australien (37.17. 1 — 5 och 37.28.10) samt från Nya 
Guinea (37.7. 1 — 14) och Tasmanien (37.12. 1 — 5). 

Från Polynesien ingå endast några få föremål. Sålunda överlämnade inten- 
denten ett helt litet hängsmycke av nefrit (37.1.1.), som han erhållit i gåva av Mr. 
Willi Fels i Dunedin, N. Z. Denne hade själv funnit smycket på stranden omkring 
12 miles norr om Dunedin. 

Från ön Niue eller den s. k. Savage Island öster om Tongaöama ingå även 
några föremål insamlade av hovpredikanten Dr. S. B. Pontén under fregatten 
Eugenies världsomsegling. De nämnda föremålen äro ett par snören flätade av 
människohår (37.28. 12 — 13), en paddelåra (37. 26.19) samt en spjutspets av trä 
(37.26.21). 

Utom dessa saker omfattar den ponténska samlingen ytterligare ett flertal 
föremål från Söderhavsöama. Mikronesien är sålunda representerat av ett par 
hajtandssvärd från Gilbertöama (37.26. 34 — 35), ett par sävkjolar (37.28.24 — 25) 
från Karolinerna, och från samma ögrupp härstamma sannolikt två halsband 
(37.28. 14—15), det ena av fina fibersnören, det andra av pärlor gjorda av snäck- 
skal och sköld padd. 

Från Mclanesien finns i denna samling även några föremål. Från Nya Meck- 
lenburg härstamma sålunda tre vackra paddelåror (37.28. 16 — 18) samt en klubba 
sannolikt från Fidji-öarna (37.28.20). 

Slutligen ingår i denna samling en del föremål, om vars proveniens alla upp- 
gifter saknas (37.28. 22—23, 26 — 33, 36 — 44). Bland dessa märkas en del pilar 
(37.28. 26 — 33) och några pilbågar (37.28. 36 — 38). 

Samlingarna från Melanesien ha dessutom fått en mycket värdefull tillökning 

1 en synnerligen vacker och väl bibehållen krigskanot från Salomonöama (37.16.1). 
Denna kanot fördes till England för c:a 60 år sedan och har sedan dess tillhört en 
privat samling. Avdelningen förvärvade den genom köp från firman Sydney 
Burney i London. 

Kanoten är nära 7 m. lång och byggd av handhuggna bord, sydda samman 
och sömmarna tätade med ett hartsämne. Stävarna äro höga och försedda med en 
del sniderier (fig. 7). För övrigt är båten prydd med ornament av pärlemor- 
inläggningar längs relingarna. Även de sinnrikt fastgjorda spanten äro försedda 
med pärlemorinläggningar. 

Från den Melanesien närbelägna ön Nya Guinea har museet även 1937 haft 


Digitized by 


Google 



ETNOGRAFISKA AVDELNINGEN 


69 


den stora glädjen att genom sjökapten B. Lilliestiemas förmedling få mottaga 
såsom gåva av Hon. J. G. Nelsson en intressant samling prydnader från engelska 
delen av ön (37.7. 1 — 14). Dessa saker bestå av ett flertal egendomliga näspinnar 
med uppåtböjda spetsar gjorda av snäckskal och avsedda att bäras vid krigs- 
fester (37.7. 1 — 8), snäckskalsmynt på snöre (37.7. 9 — 12) samt ett par armband 
av snäckskal (37.7. 13 — 14). 

Av lektor Folke Linder, Sigtuna, har avdelningen som gåva fått mottaga 



Fig. 7. Krigskanot från Salomonöama (37.16.1). 


några klubbor (37.17. 1 — 5) från Victoria, Australien, samt några primitiva sten- 
verktyg från Tasmanien (37.12. 1 — 5). Dessa senare voro mycket välkomna, då 
avdelningen förut ägde blott några få stenredskap från denna ö. 


Indonesien. 

Liksom 1936 har museets indonesiska samlingar under 1937 erhållit ett- vac- 
kert tillskott därigenom att en samling från Celebes, Sumatra, Java och Timor 
gjord av ingeniör S. Fremer nu överlämnats till etnografiska avdelningen efter att 
ha varit deponerad på Röhsska museet. 

Denna samling utgör ett värdefullt komplement till de etnografiska samlingar, 
som ing. Fremer vid upprepade tillfällen överlämnat till museet. 


Digitized by ooQle 



70 


ETNOGRAFISKA AVDELNINGEN 


Från Lampong i södra Sumatra härstammar ett vackert guldstickat kläde i 
flera färger och avsett som kläde för brudgum (37.5.10). 

Tre mindre battikdukar äro från Java (37.5. 16 — 18) och från Timor här- 
stamma tre vävda höftskynken (37.5. 21 — 23). De övriga föremålen huvudsak- 
ligen textilier och klädesplagg äro från Saadang-Toradja i sydvästra Central- 
Celebes. Sålunda ingå några kvinnokoftor (37.5. 1 — 3) ett par kjolar (37.5. 4 — 5), 
tyger av olika kvalité och färg (37.5. 7 — 9, 13 och 15). No. 37.5.19 är ett gammalt 
s. k. likkläde vävt i ikatteknik i övervägande röda och blå färger med typisk Rong- 
kongornamentik. Ett annat liknande kläde (37.5.20) är däremot ett modernt arbete. 

Slutligen ingår i denna samling några väskor för förvaring av betel och övriga 
oumbärliga ingredienser för beteltuggningen (37.5.6, 11 — 12 och 14). 

Från Andamanerna har museet haft glädjen att även detta år få mottaga en 
gåva av konsul I. Thomsen i Rangoon, vilken överlämnat en vacker pilbåge 
(37.2.1) och tre pilar (37.2.2—4). 

Asien. 

Från denna världsdel har museets samlingar ökats med en del gåvor från 
Japan, Kina och Korea. Från Japan märkes sålunda ett svärd (37.9.1) överläm- 
nat av ingeniör Otto Gavuzzis sterbhus samt en liten vacker kniv till svärdslida 
från 1400-talet (37.13.1) skänkt av redaktör Otto Eländer. 

Från Kina har avdelningen några bambudosor (37.28. 1 — 3), en benstav 
(37.28.4) samt några buntar rökelsestickor (37.28. 5 — 7), allt ingående i den pon- 
ténska samlingen. Museet har även erhållit fem gipsa vgj ut ningar av kinesansikten 
hemförda av missionär David Thornvall och skänkta av herr G. Säby, Göteborg. 

Samlingen från Korea är gjord och överlämnad till museet av forsknings- 
resanden Sten Bergman. Denna samling (37.20. 1 — 60) utgör en värdefull utök- 
ning av museets äldre samlingar från detta land. I samlingen ingår allehanda 
föremål såsom ett flertal äldre skålar, fat och dryckeskärl av porslin (37.20. 23 — 25), 
fat och skålar av trä (37.20. 7 — 15 och 60), redskap av kalebass (37.20. 20 — 22), 
skrin av olika slag (37.20. 1 — 2 och 44), diverse korgar (37.20.48 — 50, 57 — 59), 
allehanda redskap såsom knivar (37.20.37 och 41), sax (37.20.38), strykjärn (37. 
20.39), tväryxa (37.20.46), sikt (37.20.42), solfjäder (37.20.4), kam (37.20.5), några 
par skodon (37.20. 51 — 54), en sorghatt (37.20.56), ett egendomligt underplagg 
flätat av smala vidjor avsett att hålla kläderna från kroppen under den varina 
årstiden (37.20.55), några musikinstrument (37.20.3, 16, 17, 43) samt ett egen- 
domligt metspö (37.20.18). 

Afrika. 

Under 1937 har museets samlingar från Afrika utökats med endast några få 
föremål. Av Anton Vogels musikaffär har avdelningen sålunda erhållit en afri- 
kansk lyra (37.25.1). En arkeologisk samling stenredskap (37.21. 1 — 7) från 
Fezzan har museet erhållit genom amanuens H. Wassén av Nob. Antonio Mordini. 
Barga, Lucca, Italien. 

Från Madagaskar har avdelningen fatt mottaga fyra spjut (37.14. 1 — 4) såsom 
gåva av handlanden Thure Richman, Göteborg. 


Digitized by 


Google 



ETNOGRAFISKA AVDELNINGEN 


71 


Polarfolk. 

Eskimåer . 

Samlingarna från detta folkslag ha fått blott några få tillskott såsom ett par 
högskaftade stövlar (37.3.1. a — b) antagligen från Grönland och överlämnade av 
fru Alma Eriksson, ett par kajakmodeller (37.8. 1 — 2) samt en umiakmodell 
(37.8.3) skänkta av direktör Chr. Luckmann. 



Fig. 8. Kvinnobåt »umiak» med segel och åror (37.26,1 a — 1) från Igdlorssuit, Umanaks distrikt, 

Nord Västgrönland. 


Särskilt glädjande är att museet efter flera års ansträngningar lyckats för- 
värva en begagnad kvinnobåt, »umiak» (37.26.1. a — 1). Det var konstnären 
Emanuel Petersen som förmedlade detta förvärv, så att Grönlands Styrelse i Kö- 
penhamn anskaffade den ifrågavarande båten för Göteborgs Musei räkning. Umia- 


Digitized by ooQle 



72 


ETNOGRAFISKA AVDELNINGEN 


ken är ett välgjort 7 m. långt exemplar, försett med 4 (6) åror och en styråra, 
mast och råsegel samt grönmålade skinn att lägga på durken. Exemplaret har 
tillhört fångstmannen Knud Nielsen från Igdlorssuit, Umanaks distrikt, nord- 
västra Grönland (Fig. 8). 


Lappar. 

Under år 1937 har den etnografiska avdelningen vidtagit anstalter för att 
ordna en utställning av de lappska föremål som sedan gammalt funnits förvarade 
på Göteborgs Museum. Dessa ha under en följd av år legat magasinerade på mu- 
seets historiska avdelning, men nu överflyttats till den etnografiska för översyn 
och konservering, innan de kunna utställas. Denna fråga kommer dock först att 
behandlas mera ingående i nästa årsredogörelse. 

I samband med förberedelserna till en lapputställning har avdelningen inköpt 
ett lappbälte av läder med 16 silverplåtar från herr Karl Åhman, Göteborg. Enligt 
dennes utsago skulle hans fader ha meddelat honom, att bältet (37.23.1) kommit 
till Sverige under finska kriget på så sätt att en släkting till honom råkat i fången- 
skap men lyckats fly och återvända till Sverige genom Finland och Lappland, 
varvid han medfört bältet antingen från nordligaste Finland eller från Lappland. 


Vård av samlingar, utställningar m. m. 

Redan i den föregående årsredogörelsen omnämndes att arbetet med inred- 
ningen av de tre salarna i översta våningen till vänster om stora trapphallen fort- 
skridit så långt, att samlingarna från eskimåerna, Nordamerikas indianer och 
större delen av de arkeologiska samlingarna från Sydamerika skulle kunna vara 
färdigmonterade i början av 1937. På våren var också allt i ordning för att kunna 
öppnas för allmänheten. 

Några andra utställningar av nyförvärv eller äldre samlingar kunde ej äga 
rum under 1937, emedan synnerligen vittomfattande ombyggnads- och restau- 
reringsarbeten hade igångsatts redan på vintern och som längre fram fortskridit 
så långt att museet stängdes och allt monteringsarbete måste avbrytas. Till slut 
måste nästan allt som var utställt nedtagas och magasineras, medan restaurerings- 
arbetet pågick. 

Under avvaktan på att detta arbete skulle slutföras byggdes en del nya skåp 
avsedda för den peruanska keramiken. Konservering och översyn av de etno- 
grafiska och arkeologiska samlingarna har såsom vanligt pågått hela tiden. Kon- 
serveringen av avdelningens dyrbara samling av arkeologiska textilier från Peru 
har pågått under längre tid och är i det närmaste avslutad. Detta arbete har under 
1937 varit helt anförtrott åt fröken Karin Bredelius, vilken utfört det med samma 
omsorg och skicklighet som förut. För detta arbete får jag härmed framföra ett 
varmt tack. 

Den förra året omnämnda påbörjade omkatalogiseringen av äldre samlingar 
har fortgått. Likaledes arbetet med ordnandet av museets bildmaterial m. m. 
Detta arbete torde dock ej kunna hinna vara avslutat förrän om ett par år. 


Digitized by ooöle 




Digitized by 


Google 


Fig. 9. Parti av den nyinredda salen med eskimåsamlingarna. 


arbete nyttiga serier. Sålunda har under 1937 bytesförbindelserna kunnat utökas 
med följande institutioner: 

American School of Prehistoric Research, Old Lyme, Conn. 

Auckland Institute and Museum, Auckland. N. Z. 

Baessler-Archiv, Berlin. 

Biblioteca Nacional de Quito, Quito. 

Bureau of American Ethnology, Smithsonian Institution, Washington, D. C. 

Centro de Historia, Pasto. 

Cranmore Ethnographical Museum, Chislehurst. 

Deutsches Kolonial- und tTbersee -Museum, Bremen. 

Instituto Arqueolögico del Cuzco, Cuzco. 

Milwaukee Public Museum, Milwaukee, Wisconsin. 


Biblioteket: 

Under 1937 har avdelningens komplettering av löpande serier samt annan för 
arbetets bedrivande nödvändig litteratur fortsatt så långt penningmedlen tillåtit. 
Av största betydelse har härvidlag varit att undertecknad genom den av mig ut- 
givna tidskriften Etnologiska Studier låtit överlämna de bytesexemplar som av- 
delningen behövt för erhållandet av litteratur från andra institutioner. Genom 
denna serie har bytesförbindelserna ytterligare kunnat kompletteras med för vårt 


ETNOGRAFISKA AVDELNINGEN 






74 


ETNOGRAFISKA AVDELNINGEN 


Museum of New Mexico, School of American Research, Santa Fe, New Mexico. 

Néprajzi Muzeum, Budapest. 

Sociedad de Geografia e Historia de Guatemala, Guatemala. 

Staatliches Forschungsinstitut fiir Völkerkunde, Leipzig. 

Staatliehes Völkermuseum und Forschungsinstitut fur Kulturmorphologie, Frankfurt A. M. 

Union Misionera Neo-Testamentaria, Temperley-F. C. S., Buenos Aires. 

University of Texas, Department of Anthropology, Austin, Texas. 

Universitv of Sidney, Fisher Lihrary ( •»Ocean ia >*), Sydney, N. S. W. 

Under 1937 har avdelningen haft att tillgå ett extra bokbindningsanslag pa 
900 kr. för påbörjandet av bindningen av den stora mängd oinbunden litteratur, 
som kom i avdelningens ägo genom köpet av prof. Nordenskiölds bibliotek 1934. 


Vetenskapligt och övrigt arbete: 

Under 1937 har avdelningen i studiesyfte under längre eller kortare tid besökts 
av bl. a. följande personer: 

Dr. oeh Mrs. Gilbert Archey, Auekland, N. Z.; Antikvarien oeh Fru T. J. 
Arne, Stockholm; Dr. Sten Bergman, Rönninge; Hr Gösta Gerring, Stockholm; 
Mr. William B. Greenlee, Chicago; Prof. Dr. Martin Gusinde, Laxenburg bei Wien; 
Hr Alfred Hackman, Helsingfors; Dr. Karin Hissink, Frankfurt A. M.; Konsul 
Knut Lindahl m. fam., Cali; Mr. Philip Ainsworth Means, Pomfret, Conn.; Pro- 
fessorskan Rosa Nisser-Andersson, Djursholm; Pastor Josef Othenius, Bulawayo, 
S. Rhodesia; M:me A. de Souza Barbosa, Paris; Dr. K. Stephensen, Köpenhamn; 
Mr. oeh Mrs. John Wise, New York; Mr. W. G. Zeylstra, Deventer. 

Undertecknad har under förra delen av året fortsatt med utarbetandet av den 
del av Ethnographieal Studies in Celebes som omfattar konsten i Central-Celebes. 
Av flera skäl fick detta arbete anstå under årets senare del, då jag utarbetade 
såsom del V i ovannämnda serie ett arbete »Megalithic Finds in Central Celebes >>. 
Detta arbete hade vid årets slut fortskridit så långt att det kan ligga färdigtryckt i 
medio av 1938. Liksom föregående år har jag under våren hållit två föreläsningar 
på Arbetareinstitutet om melanesierna och deras kultur. 

Den av intendenten utgivna tidskriften »Etnologiska Studier» (Ethnological 
Studies) har under 1937 utkommit i två delar (N:r 4 och 5) omfattande 127 resp. 
153 sidor. Kostnaderna för detta arbete ha liksom förut huvudsakligen bekostats 
av utgivaren samt detta år med ett bidrag på 500 kr. ur Kungl. oeh Hvit- 
feldtska Stipendieinrättningen. Såsom redan nämnts under rubriken »Biblio- 
teket» har erforderligt antal exemplar för avdelningens bytesförbindelser av ut- 
givaren överlämnats till avdelningen doek utan att han erhållit någon likvid. 

Amanuensen Stig Rydén har under det gångna året utarbetat tvenne av- 
handlingar, den ena behandlande primitiva typer av peruanska aryballos (en sorts 
lerkrukor) samt den andra om brasilianska ankarformade yxor. 

Amanuensen Henry Wassén har under året utarbetat en avhandling om en 
del djurberättelser från cunaindianerna. Dessutom har han fortsatt slutredi- 
gerandet av framlidne baron E. Nordenskiölds manuskript om cunastammen. 

Fil. dr. Sven Lovén har även under detta år bedrivit enskilt vetenskapligt 
arbete vid avdelningen. Likaledes har han såsom föregående år meddelat under- 


Digitized by CjOoq le 



ETNOGRAFISKA AVDELNINGEN 


75 


visning i allmän och jämförande etnografi vid Göteborgs Högskola, varvid hans 
föreläsningar hållits på Göteborgs Museum, där han haft att tillgå ett eget rum. 

Såsom vaktmästare vid avdelningen ha såsom förut tjänstgjort Hrr M. Nilson 
och R. Carlström. Herr B. Thömborg har varit tjänstledig under årets förra del 
för hälsans vårdande och under denna tid har Hr G. Carell tjänstgjort i hans ställe. 

Följande avhandlingar och uppsatser behandlande avdelningen tillhörigt 
material eller utarbetade på denna ha under året utkommit: 

Kaudern, Walter : Anthropological Notes from Celebes. Etnologiska Studier 4, 
Göteborg 1937, pp. 84 — 127. 

» » Two Fish-traps from Celebes. Etnologiska Studier 5, Göteborg 

1937, pp. 99—103. 

Rydén Stig: Primitive Types of the Peruvian Aryballos. Etnologiska Studier 

4, Göteborg 1937, pp. 35—49. 

» » Brazilian Anchor-Axes. Etnologiska Studier 4, Göteborg 1937, 

pp. 50 — 83. 

Santesson , C . G.: »Notiz iiber Piule , eine mexikanische Rauschdroge . Etnologiska 
Studier 4, Göteborg 1937, pp. 1 — 11. 

Wassén, Henry: Some Cuna Indian Animal Stories , with Original Texts. Etno- 
logiska Studier 4, Göteborg 1937, pp. 12 — 34. 

» » Politiskt spel i en liten panamansk indianstat. Efter original- 

dokument från Cunaindianerna. Tidskrift för Göteborgs Stads 
Tjänstemän, Julnummer 1937, Göteborg, pp. 236 — 241. 

Göteborg 1938. 

WALTER KAUDERN 


Digitized by oooie